Chocoanerna har röstat för ”Radikal förändring”

Sedan början av detta år har en stor del av det dagliga arbetet som en fredsobservatör utför här i Chocó haft stort fokus på lokalvalen som ägde rum denna helg i hela landet. Vi har analyserat den allt mer komplicerade konfliktdynamiken i departementet och tagit del av många berättelser om politiska kandidater som hotas av illegala aktörer eller skapar allians med illegala aktörer som i sin tur hotar lokala ledare och vanliga medborgare till att rösta på en specifik kandidat. Många röster köps genom mutor, och det har talats mycket om att en säck med ris många gånger räcker för att köpa en fattig människas röst här i Chocó. En person landade med 700 miljoner colombianska pesos i väskan (cirka 2,5 miljoner kronor) på Quibdós flygplats i lördags. Han hade troligtvis planer på att köpa betydligt fler röster än så.

En av de allvarligaste våldshandlingarna i Chocó under året som har kopplats till den smutsiga valrörelsen skedde i maj då tre studenter mördades av gerillan när de var på väg från Quibdó (länshuvudstaden) tillbaka till sina samhällen längs Atratofloden. Dessa personer hade varit i Quibdó för att registrera sina id-kort. Efter händelsen utlyste gerillan en väpnad strejk i hela Medio Atrato vilket ledde till en stor humanitär katastrof.

På grund av dessa händelser kände jag mig ganska orolig förra veckan då de flesta medlemmarna från de organisationer vi medföljer här i Chocó berättade att de skulle resa hem till sina respektive samhällen för att rösta i helgen. Jag tänkte tillbaka på vad som hade hänt de tre studenterna och på de hot om fortsatta strejker och attentat som kommit från gerillan de senaste månaderna. Jag funderade också på hur många av de vi medföljer verkligen skulle kunna utöva sin fria rösträtt i helgen, utan att bli hotad eller mutad.

Hur som helst tycks valdagen ha varit relativt lugn, åtminstone enligt nyhetsrapporteringen, men först i slutet på denna vecka kommer vi kunna bilda oss en klar bild över situationen, efter att ha pratat med de medföljda och med andra personer från lokala och internationella organisationer.

Drömmen om en ”radikal förändring”

I många av Quibdós stadsdelar saknas fortfarande adekvat vatten- och sanitetssystem samt elektricitet; de flesta vägar och broar är i farligt dåligt skick, och i resten av länet är situation självklart än mer kritisk. Många chocoaner drömmer därför om en ”radikal förändring” av denna extremt fattiga, isolerade och totalt utelämnade region. Frågan är om chocoanerna lurades av partinamnet när de gick till valurnorna i söndags, om miljontals colombianska pesos spelade ett spel, eller om de faktiskt har valt rätt denna gång.

Till borgmästare i kommunen Quibdó valdes Zulia Mena med 41,62 procent av rösterna. Det finns få frågetecken kring denna kvinnliga politiker med stort stöd bland unga, studenter och kvinnor. Till guvernör i Chocó län valdes Luis Gilberto Murillo Urrutia med lika många röster, men det enda dessa politiker har gemensamt (utifrån vad en svensk har förstått av detta val) är att de representerar partiet Cambio Radical (Radikal förändring). Luis Murillo har nämligen, mot sitt nekande, utretts sedan i somras för någon form av korruption. Frågetecknen kring både hans kampanj och hans förflutna är många, som bland annat innehåller en fyra år lång fängelsedom för förskingring. I Sverige vinner man inget val om det blir känt att man har köpt en Toblerone för mycket med skattebetalarnas pengar, men i Chocó verkar man ha lättare att förlåta och glömma tidigare misstag. Efter valet uttryckte Murillo sin tacksamhet för stödet på sitt Twitterkonto, där han också skrev: ”Detta är inte min seger, det är er, för från och med idag formas Chocós nya framtid. Jag kommer bara att administrera den”.

Chocoanerna har nu valt nya lokalpolitiker som de hoppas ska förbättra infrastrukturen, kvalitén på utbildningen (som är den lägsta i landet) och tillgången på sjukvård. Vi får väl bara hoppas att Zulia Mena och Luis Murillo från och med första januari 2012 kommer att börja administrera Chocós och Quibdós pengar så att en radikalt förändrad framtid blir möjlig.

Ingela Andersson, fredsobservatör i Chocó