Y la lucha sigue!

Alltså. Det här med Internationella kvinnodagen. Det är inte, jag upprepar inte en dag att gratulera på, eller lyckönska, eller ge blommor. Det är inte en dag att fira. Inte ännu i alla fall.

För det första ärstammar datumet från en dag då 140 unga kvinnor blev innebrända i en textilfabrik i New York när de hade mage att protestera för bättre arbets- och livsvillkor. Det var 100 år sedan i år.

För det andra, och tredje, och femtielfte. Hur har vi det med villkoren idag? Läs Annikas blogginlägg för ett litet smakprov.

Om jag hade tid skulle jag skriva ett längre inlägg, men egentligen vet ni ju hur det står till i välden. Och handen på hjärtat, är det verkligen rosor vi vill ha?

Katarina Sandström, fredsobservatör i Bogotá